lördag 3 november 2012

Utmaning 8, Ett ögonblick

Ett ögonblick som man kommer ihåg, det finns många, både bra och dåliga, så jag väljer att berätta om ett dåligt. Om man är känslig så ska man inte fortsätta att läsa.....

Det var på alla hjärtans dag 14 februari 2009. Jag hade haft "mens" i över 3 månader, men fick som svar att det var normalt att blöda när man går upp och ner i vikt. Men iallafall så dagen innan på fredagen så slutade jag blöda, jippie tänkte man.
På lördagen (alla hjärtansdag)  så var vi på maxi och handlade, vi skulle göra hemma gjord pizza och pizzabullar gjorde jag oxå. Sen skulle jag göra en ny efterrätt med smördeg, vanilj kessella och hallon som jag hade hittat. men den hann jag inte börja med.
Jag satt och pratade i telefonen och känner att nu kom det något i byxorna. Avslutar samtalet och går på toan. Sätter mig på toan och ut kommer klumpar med blod stora som ägg, det man tänker är jäklar nu har jag börjat blöda igen. Tar och duschar av mig, stoppar in en tampong, men efter kanske 10min så känns det konstigt, går på toan, har blödit igenom tampongen, byter och tar även en binda, efter 5 min har jag blödit igenom det.
Så jag fortsätter byta, duscha halva kvällen. Men vid 22 tiden åker vi in till akuten, kommer ihåg att vi hittade 200-300kr på vägen från parkeringen till akuten.

Fick vänta en stund tills jag fick komma in, men fick inte träffa nån läkare för hon hade fullt upp på BB, fick tala med henne i telefon, och hon sa att nån från kvinnokliniken skulle ringa under veckan och om ingen ringde så skulle jag ringa upp, blödningen hade avtagit en del då oxå kanske jag ska säga. Hon avslutade samtalet med att jag kunde åka hem och ha en trevlig kväll.
Ja så vi åkte hem. Jag bodde väl på toan hela natten, var tvungen att duscha av mig efter varje toabesök. Lyckades somna till slut, när jag vaknar så har jag ju blodat ner halva sängen.

Går på toan igen, på golvet hamnar klumpar och blod, torkar upp det värsta, sätter mig i badkaret, helt slut och ropar på Patrik, hjälp mig.

Han kommer in och ser bara lite av blodet på golvet, efter min 100de duschning åker vi in till akuten igen.
Denna gång fick jag träffa en läkare, undersöker mig, lägger in mig på gyn avdelningen. fick tabletter mot blödningen så den slutade.
På måndagen blev jag sövd, då tog de prover på livmodern och skrapade ut blod.

Det visade sen att den ofarliga blödningen var livmoderhalscancern, det är ett ögonblick som jag kommer ihåg..

1 kommentar:

  1. Jag minns när du berättade det här för mig, det känns fortfarande lika hemskt att läsa det nu som jag tyckte det var när du berättade det då. Jag fattar inte hur de kunde skicka hem dig utan att ens träffa dig och göra en undersökning?? Så jävla dåligt av dem! Jag förstår helt klart att detta är något du aldrig kommer glömma hur mycke du än vill det men vissa "sår" lämnar "ärr" i själen för evigt, tyvärr.
    Kram Charlotte

    SvaraRadera